Mellenie

nej nej nej.


Följ inte efter mig, leta inte upp mig.

Feber, hosta och snuva är inte min starka sida.

Det blir inga fler minnen, jag ska förtränga allt. Jag ska avskärma det som va vi, det som du inte tyckte va bra.

Du ville inte ha ett distansförhållande men du vågade inte göra slut, jävla fegis. Idag är jag arg sur och förbannad.


:/

Kl va säkert vid 11 på morgonen när vi sågs första gången. Sundsvall.

Jag hade på mig min vita klänning med svarta blommor, min kepsmössa och mina duffy skor. Jag bar med mig min gråa stora väska och den lite mindre bruna.

När jag såg dig visste jag att jag blev kär, just där, just då.

Du hade en svart tröja med indianliknande saker, svarta halvlånga byxor och sandaler. Jag blev imponerad av din svarta bil och vågade knappt sätta mig i den.
Jag minns hur fort du körde och hur jag somnade medans vi var påväg, jag minns att vi lyssnade på the offspring med you are gonna go far kid etc.

Jag minns när jag sa till dig; Jag tycker om dig mer än som kompis.

Då fick jag en hård kram tillbaka och du sa att du tyckte som jag.


Varför dög jag inte...


:'(

Jag försöker leva ett liv och vara trevlig.


men det går inte.


nu är jag instängd igen, låtsas att ha mycket att göra för att vara ensam.


:'(

Det va januari, min födelsedag. Jag kommer ihåg hur jag vaknar, före dig som alltid och ler med hela ansiktet. Den dagen va min dag.

Jag fick ett paket och innehållet är nått jag grejar med varje dag. Gör mönster, figurer och ibland bara blir det en enda stor kaosboll.
Men den är min.

Den dagen va lycklig för mig, för mina känslor, för oss.

Snart är det julafton, inte en lika lycklig dag som den i januari men en speciell dag.
Jag har ett paket till dig, som jag köpte före allt som har hänt hände, men vad ska jag göra med det?
Det ligger i lådan i hallen, fint inslaget och en lapp där det står god jul älskling önskar din Karoline.

jag kommer ihåg hur glad jag blev när första snön föll när jag bodde hos dig.
jag kommer ihåg hur mycket jag längtade efter att gå ut och kasta snöbollar och bara kramas i vinterlandskapet.

Det blev inget sånt. Sällan hände sånt.

Nu faller snön igen utanför mitt fönster, fast denna gången hos mig.
Trots att det redan ligger snö på marken tänker jag ändå på denna gången som det var hos dig.

Nu vill jag snön ska försvinna tillsammans med allt annat.
Det är inte mycket i min vardag som jag klarar av längre, allting visar nått av dig.

:(

en låt, som det är i världen idag.

Min värld.

Stackars mannen med medaljer
som bara putsar sina minnen
Han sitter tyst bland gammalt skrot
Kan inte se för allt sot
Att ingen sitter mittemot

Stackars hon som flyter med
Som aldrig lärde sig ta sats
Hon som ägna all sin tid
Åt nåt hon inte ville bli
För det var bara där det fanns en plats

Stackars den som inte bryr sig
Stackars dom som aldrig tyr sig
Till andra än sig själv
Och stackars fåglarna i bur

Och stackars dom som stänger in sig
Hundra dagar utan heder
Stackars dom som lever så
Stackars dom som tittar på
Hur märkligt kan man må

Stackars han som aldrig kämpar
Han som säger "stackars mob!"
Han som hamna först i kön
Och blev så nöjd med sin lön
Att han glömde sitt jobb

Stackars den som inte bryr sig
Stackars hon som aldrig fryser
Och alltid får vad hon vill ha
Stackars hon som har det bra

Stackars hon som ville opp
Men inte började från början
I Skara står en man
Som låter henne trampa på
och skrapa ansiktet i gruset

Stackars han som aldrig gråter
Fast han släpar på ett höghus
Vad är det ingen ska få se
som ingen inte redan sett
Och vart ska det där huset

Stackars hämmade lakej
Stackars dig och stackars mig
Det är en konstig värld vi lever i
Ingenting är vad man tror.














Jag fryser, filten ger ingen värme...

Hjärtat är små isbitar, kylan i mig går inte bort.

Allting är svårt för mig. Jag ger mig själv allt skit, stänger in det. Sen kommer det en explosion och inget i världen står i skuggan.

Förutom jag :(

Det är nått allvarligt fel med mig, jag är den mest idiotiska, inkompetenta och felfulla människa i världen.

Jag är skit.

Jag tänker på dig varje dag, varje gång jag gör något så tänker jag vad du skulle sagt, om vi skulle skrattat eller diskuterat som slutat i pussar.

Jag tänker hur vi skulle gjort, va du skulle tyckt.

När jag lägger mig på kvällen tänker jag alltid hur det skulle varit om du va här, om vi skulle kramats, sagt att vi älskar varandra, precis som den veckan jag va hos dig.

Det känns som om allt har varit ett spel på mina känslor, jag vet inte hur jag ska tolka vad som hänt men jag vet att det blir inte vi igen, hur mycket jag än vill det.

Nu rinner tårarna ner för mina kinder, det har blivit en vardaglig sak för mig.
Mina känslor finns kvar fast jag vet att jag blir mer och mer sårad.

Jag kan inte sluta känna vad jag känner för dig.

FU

vänner nu också


Hur kan man såra någon såhär mycket?


Det känns som om magen ska vända sig utochin och att hjärtat ska slå sönder min bröstkorg.

Vad är det för fel på alla äckliga fula tjejer?

jag kan inte hjälpa att jag gråter varje kväll, jag kan inte hjälpa att jag tänker på dig hela tiden.

Jag vill skriva till dig, massa saker, jag vill säga att jag vill ha dig igen, att jag längtar efter dig, att du är den jag fortfarande är kär i.
Men det gör jag inte.

Jag vet att jag kommer att bli sårad, igen igen och igen.

Du bryr dig inte heller om hur illa jag mår, hur ont mitt hjärta gör...?

jag vill bara dö, försvinna bort, lämna allt :'(

Jag klarar inte av att göra det :(



Det är för svårt, min värld är försvunnen, mitt hjärta har gått sönder.


jag vill bara försvinna.



känns som om jag ska kräkas, så dåligt mår jag inombords :(

:(


Ensam ledsen och förtvivlad

http://www.youtube.com/watch?v=NRq-LvaruVo